måndag 20 oktober 2008
Avvikelser
Jag tror att trots alla avvikelser från de fakta jag skulle skriva i bloggen så kan även det som tidigare skrivits hjälpa andra i samma situation. Jag kan ju inte tänka mig att jag är den enda som råkar ut för anklagelser från olika håll. Hur som helst, från och med idag ska jag försöka sammanställa uppgifterna jag kommit över så långt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tycker det är jättebra med en "Spondylosblogg"!
SvaraRaderaNär detta drabbade mig, visste jag inte riktigt var jag skulle söka...
Så samla du all fakta du bara kan och jag är helt övertygad om att du kommer ha massor av läsare; både sådana som mig som gör det helt öppet - och sådana som läser den i smyg :-)
Psss. Vi har nu helt slutat med Laxoljan...
Hej!
SvaraRaderaIntressant blogg... kommer spana in här ibland och se vad du hittar.
En tips bara ang. glucosamin, effekten av påbörjad behandling tar upp till 6-8 veckor innan den märks. Ger inte glucosamin för rygg just utan knän, men antar principen är densamma. Glucosamin är ju ingen läkemedel men en del är ju hjälpta av det, efter 10 veckor börjar jag nu märka en större rörlighet hos min som jag behandlar för knäna. Det är inte revolutionerande men det tycks hjälpa en del - så då fortsätter vi. Men faktum är att inte alla är hjälpta av glukosaminet.
Sund inställning för övrigt att ge smärtlindrande då du ser att hunden behöver det mest. Min vet. ville omedelbart ge en regelbunden dos smärtlindring då vi blev på det klara att det var knäna som krånglade på min, jag avbjöde men tog recept - behandlar nu i situationer där jag vet att hunden kan komma behöva det eller när jag ser att smärtan påverkar hunden. För lånvarig behandling med smärtlindrande tenderar ju ge kassa magar... så sparar på magen så långt jag kan så jag verkligen kan medicinera utan problem en längre tid istället.
Lycka till med allt.
//Kram
PS Jag vet hundar som efter sammanväxningen kunnat återgå till stora delar ett normalt liv, några av dem till och med tävlar på elit nivå.... MEN alla hundar påverkas olika och osäker på hur schäfer drabbas och klarar av det jämnfört mot min ras.
...det lät intressant med "...sammanväxningar och elitnivå"
SvaraRaderaSynd att man inte kan härleda det pga av anonymitet: vore kul med lite positiv prognos :-)
Ja, kanske kan klargöra också att sammanväxningar menade jag även andra delar av ryggraden än just L7S1 vilket är ett extremt problemområde om man får pålagringar just där.
SvaraRaderaJag är inte intresserad av att hänga ut enskilda hundar, om deras husse/mattar inte gör det själva. Som ni säkert redan noterat så skapar det ju en himla rabalder om man talar öppet om vissa saker. Inte för att dessa ägarna är tysta om det, åas så är det inte min plikt att föra det vidare heller. Men det handlar inte om schäfer, funderar på om just schäferns kroppskonstruktion gör att de får mer symptom än vissa andra raser av samma typ av pålagringar? Kanske är helt och cyklar men ett perspektiv på det.
Sedan är det olika hur en del väljer att göra med. Om man väljer att låta hunden gå på till stora delar normalt, men fysar dem att klara det och tar att kroppen kommer ge sig något år tidigare än om man utesluter alla aktiviteter som sliter på deras kropp. Det är ju en avvägning livs kvalité eller kvantitet...
Skulle inte kalla det en positiv prognos, men det blir ju lite vad man gör det till och i perspektiv till hur utgångs prognosen ser ut.
Öppenhet är bra, men risken är alltid att någon blir sårad eller arg. Jag har bara fått positiva reaktioner när jag skrev dagbok om när Enrico blev sjuk, opererades, låg på sjukhus och slutligen fick somna in.
SvaraRaderaDu kan läsa om honom på hans hemsida (börja bakifrån bland sidorna som lsitas på första sidan och läs framåt om du vill följa Enricos sjukdomsförlopp). Texten är inte strukturerad utan skriven mer i dagboksform, för jag har inte orkat uppleva det igen (det kommer).
Jag vet hur man lägger skulden på sig själv och försöker att hitta faktorer som påverkat situationen, men det är svårt. Jag hoppas på det ryggprojek som Svensk Bruks Schäfer är med och driver. Att vi ska få svar på ärftlighets faktorer.
Förstår att uppfödare kan känna olust när en hund ur uppfödningen blir sjuk, men genetik är inte enkelt och det är trots allt vi hundägare som älskar våra hundar som blir mest drabbade... Både ekonomiskt och framförallt känslomässigt!
Sköt om er! Jag hoppas på det bästa för Haxzo. Fortsätter följa bloggen, och du får gärna höra av dig om du undrar över något.
*kram*
Hej,
SvaraRaderaTack for din blogg.
Har avlivat min jakthund før ngn vecka sedan. Han hadde haft problem strax under 2 år varav hälta från och till under 1 år. Hadde mycket svårt för att resa sig efter att han vilat och var blockhalt från och till bak, ville i perioder bara sova. jag orkade inte se på detta längre och han blev avlivad efter att han fick springa en dag i skogen med massa rimadyl i sig. Jag ville komma ihåg han för det han är inte det han hadde varit..... Han kunde nog ha klarat sig bra i flera år till men inte som jakthund och det var jakt som var hans liv.
Många tankar och stor sorg.