Jag har funderat lite på när Haxzos spondylos har kommit och om jag kan ha skapat den på något sätt. Efter en massa tankar fram och tillbaka har jag slutligen insett att jag inte kan ha gjort något för att påverka honom. En frisk hund hade inte blivit dålig av den aktivitet jag gett honom. Han var 11 månader när han tävlade lkl 1 och då var det första gången han hoppade fullhöjd på hindret (60 cm). Under träning har jag bara låtit honom hoppa 40 cm och det var från att han fyllde 10 månader. Första gången han tränade stegen var när jag gick agilitykurs i Boden med Swift då var han ett år och tio månader, det var dessutom lilla stegen. Han gick agilitykurs på hösten samma år, alltså över två år gammal, eller hur Annelie, är inte hundra men det borde ha varit för ett år sedan.
Jag har alltid varit stenhård på att de ska vara över ett år och HD-röntgade innan jag sätter igång med någon typ av hårt arbete. Därför känns det så konstigt att just jag har drabbats av detta. All motion fram till han var över 18 månader har varit skogspromenader och fritt spring, han var över 18 månader när han sprang med skotern första gången. Det blev ju automatiskt så eftersom han är född i slutet av juli.
Problemen misstänker jag har däremot börjat tidigt. När jag funderar över min träning så gick allt bra fram till han var 18 månader men efter det så har det bara gått utför. Han har inte velat träna och började med de där (som jag trodde) dumheterna att springa av plan och krypa iväg från mig. Hujja vilken ångest jag har, jag tvingade honom att fortsätta och han gjorde det. Fan vad han måste ha haft ont. Hur har jag kunnat missa tecknen, om jag hade vetat att det ens fanns en risk att han kunde ha spondylos så hade jag ju aldrig bråkat med honom. Jag trodde det var hormonerna som strulade till det i skallen på honom. Jag har ju alltid sagt att vi tar det lugnt och har inte bråttom, vi har hela livet på oss att få championatet. Det visade sig att vi inte alls hade hela livet på oss... eller jo, hela livet fast betydligt kortare liv än jag trodde.
Jag orkar inte skriva mer det börjar göra ont i magen när jag tänker på det, skriver mer sen.
Jag har alltid varit stenhård på att de ska vara över ett år och HD-röntgade innan jag sätter igång med någon typ av hårt arbete. Därför känns det så konstigt att just jag har drabbats av detta. All motion fram till han var över 18 månader har varit skogspromenader och fritt spring, han var över 18 månader när han sprang med skotern första gången. Det blev ju automatiskt så eftersom han är född i slutet av juli.
Problemen misstänker jag har däremot börjat tidigt. När jag funderar över min träning så gick allt bra fram till han var 18 månader men efter det så har det bara gått utför. Han har inte velat träna och började med de där (som jag trodde) dumheterna att springa av plan och krypa iväg från mig. Hujja vilken ångest jag har, jag tvingade honom att fortsätta och han gjorde det. Fan vad han måste ha haft ont. Hur har jag kunnat missa tecknen, om jag hade vetat att det ens fanns en risk att han kunde ha spondylos så hade jag ju aldrig bråkat med honom. Jag trodde det var hormonerna som strulade till det i skallen på honom. Jag har ju alltid sagt att vi tar det lugnt och har inte bråttom, vi har hela livet på oss att få championatet. Det visade sig att vi inte alls hade hela livet på oss... eller jo, hela livet fast betydligt kortare liv än jag trodde.
Jag orkar inte skriva mer det börjar göra ont i magen när jag tänker på det, skriver mer sen.
SLUTA GENAST UPP MED ATT ANKLAGA DIG SJÄLV!!!!
SvaraRaderaDet här är inget som du kunde veta om........
Å agilitykursen den gick vi förra året :)
Massor med kramar till er :)
I morrn börjar flytlasset
Vad bra att du får höra sanningen från någon som känner din hundträning!
SvaraRaderaFör mig var det enormt viktigt att få höra samma av dom som tränat med oss och känt mig och Acke sedan valptiden...
Och det är ju BRUKSHUNDAR vi köpt, eller hur?