Max å Hax

Ännu en linje att kolla och de är eller kanske man säger var släkt med varandra våra grabbar. Fast det visste jag ju redan ;-) Två stycken hundar med helt olika föräldrar och så extremt lika varandra i utseende kan inte vara annat. Fast inte kroppsligt då förstås, bara i ansikte och uttryck, ändå så olika varandra... Kommer du ihåg när vi (kommer inte ihåg vem av oss) hade tagit ett foto som vi knappt kunde se vem av dem det var. Hujja, lilla Max, jag saknar honom i hjärtat även om det är ett tag sedan jag träffade honom. Nä, det var inte det jag skulle skriva om egentligen, bara att det samlas in uppgifter och bearbetas.

Likheter

Ja, det finns likheter i stamtavlorna för Haxzo och Lizton men långt tillbaka. Jag har gått 6 led bakåt hos alla hundar jag kollat och inom dessa 6 led hittar jag samma hundar hos de flesta av min objekt. Tack förresten för detta nya namn, kul att du kikade förbi :-)

En till upptäckt jag gjort är att det inte alls är omöjligt att glucosamin ger magproblem. När "människodoktorn" skriver ut glucosamin åt sina patienter skriver han även ut recept på ex. Losec eller Omeprazol för att patienten inte ska få problem med magkatarr.

Angående täcke så hörde även jag att man ska ha täcke på i kyligare väderlekar, inte bara när det är riktigt kallt, därför har jag täcke på Haxzo när vi inte ska röra oss alltför mycket. Alltså om han bara ska vara ute på gården så får han ha täcke på sig. Jag sydde upp ett täcke speciellt för hans rygg som går ner över rumpan och har inlägg av ylle över problemområdet. Det verkar fungera superbra eftersom han inte alls har ont på kvällarna om han haft täcket på sig. Nästan så jag skulle vilja säga att det är lite rehabiliterande.

Här kommer bilder:

Det är ju inte det snyggaste täcket jag sytt men det är praktiskt. Han kan röra sig fritt och det glider aldrig men det var ett jättejobb att få det med så precis passform. Jag ville inte heller att det skulle täcka onödigt mycket eftersom han behöver sin vinterpäls. Man kan säkert utveckla täcket ännu mer.

Fakta 3: Behandling

Mycket svårare stycke att skriva.

Behandling med anti-inflammatoriska preparat främst Rimadyl fungerar till viss del och under viss tid. Risken är att magen inte mår så bra vid långvarig behandling men vissa hundar får inga problem. Den enda erfarenhet jag har personligen från det är min gamla Trulsa som fick Metacam sista åren och hennes lever gav upp. Sedan en vän till mig som behandlade sin spondyloshund med Rimadyl och hunden blev dålig i magen men där var det under kortare tid så det är svårt att säga hur det skulle ha gått om hunden levt längre.

Glucosamin vågar jag inte uttala mig om än men jag tror att det kan ha en viss verkan för att mjuka upp leden i inledningsskedet. När kalkbryggorna är fullständiga ser jag inte hur det skulle ha någon verkan. Glucosamin med tillskott av c-vitamin provar jag nu och Haxzo mår väl ok efter omständigheterna. Om det beror på glucosamin eller annat är svårt att säga.

Viktigt är att hålla hunden i bra vikt (smal) och i trim. Mycket rörelse för att mjuka upp lederna är också bra, då utan stötar och häftiga rörelser. Nu spekulerar jag men jag kan tänka mig att massage kan förvärra problemet genom att man sprider inflammationen i kroppen. Det gäller åtminstone för mig när jag går till min fysioterapeut med muskelinflammationer.

Fakta 2: Symptom

Några symptom på att hunden har ledproblem är:

• Hälta
• Stelhet efter vila
• Beteendeförändringar
• Ovilja att leka eller arbeta hårt ex. drag

I Haxzos fall så har han länge saknat det där lilla extra, jag trodde det var brist på arbetslust men nu i efterhand kan jag lätt påstå att det handlade om smärta. Upprepar mig: Anledningen till att jag bokade tid för röntgen var då jag skulle klippa klorna och han morrade när jag lyfte upp ena bakbenet. Jag ville först utesluta möjliga fysiska åkommor innan jag vidtog åtgärder för att korrigera beteendeförändringarna. Han tappade även bakdelen i vissa lägen, främst då han skulle stanna eller svänga i hög fart, han kunde ju ha halkat men det är ändå värt att undersöka. Han skrek rakt ut då man lyfte på svansen (L7/S1) och spände sig när man rörde på bakdelen eller stretchade i bakbenen. En röntgen kostar ca 1000:- och det är värt pengarna för att veta om hunden är frisk eller sjuk. Hade Haxzo visat sig vara frisk hade det fortfarande varit värt pengarna...

Fakta 1: Spondylos

Spondylos är ett samlingsnamn för förkalkningar, pålagringar, mellan leder. För hundar handlar det oftast om pålagringar i ländrygg, rygg eller hals men kan även förekomma i andra leder. I svåra fall bildas kalkbryggor mellan kotor och dessa kalkbryggor ses mycket tydligt på röntgen.

Anledningen antas vara att instabilitet mellan kotorna gör att kroppen kompenserar för bristerna genom att stabilisera ryggen (eller andra leder) med hjälp av kalkbryggor. Det finns mycket stora likheter med reumatism vilket till viss del är ärftligt. Än så är forskningen på hund inte så långt gången men man tror att själva försvagningen i lederna är den ärftliga faktorn.

Mer info byggs på efterhand, kommentera om ni hittar något galet.

Efter mycket om och men...

...hittade vi Schäferåsen's Isabella. Hon finns i alla fall :-)

Min första hund var en blandras, jag visste inte mycket om hundar då på den tiden men allt eftersom intresset för att träna och tävla med hundar växte så insåg jag vikten av att köpa rätt hund. Hundarna som kommit därefter har alla varit noga kontrollerade och alla har varit friska och mentalt stabila, en omplacering fick jag avliva pga det han hade i bagaget men annan har jag haft tur. Haxzo kom ju till mig av en slump och jag inser nu återigen vikten av att noga kontrollera vad det är jag köper, det är ju trots allt en ganska stor investering i något man fäster sig vid som vilken familjemedlem som helst.

Haxzos tillstånd förvärras ganska snabbt men vissa dagar är han helt ok vilket för det än svårare att fatta ett beslut som ska förkorta hans liv. Jag ska omröntga honom snart så jag får se om det finns en orsak till hans förvärrade tillstånd och det får bli röntgenresultatet som bestämmer hur vi ska gå vidare. Vad jag kan säga är ju att han blev mycket bättre när jag slutat med Rimadyl. Konstigt... Han får nu bara nyponpulver och glucosamin så vi får väl se hur det går. Jag ska även kontakta vet. angående det där nya läkemedlet som jag skrev om i tidigare inlägg så får vi se vad de säger. Hur man än ser det så har han ont, han vill gärna träna lydnad och vara med överallt men han orkar nästan inget. Faktum är att han nog aldrig gått så bra på lydnaden som han gör nu :-) Otroligt snabba lägganden för en stor hund! Lite sugen är jag på att testa en tävling med honom ändå om han håller ihop fysiskt fram till dess. Jag vet ju inte hur han kommer att må om en vecka eller en månad, om han ens lever till mars...

Knepigheter

Ibland snokar man reda på saker man antagligen inte vill veta. Letade efter hålen i stamtavlan och insåg att det man inte vet lider man inte av. Hanen Schäferåsen's Ulk saknade två led bakåt i stamtavlan och den ena finns inte ens på norska hunddata (den jag skrev om i förra inlägget). Den andra Heidum's Inka hittade jag på danska hunddata och det visade sig vara rätt illa. Nu letar jag fortfarande efter Schäferåsen's Isabella så vet ni något, meddela mig gärna. Hur kan en hund inte finnas? Den måste ju finnas registrerad i landet där den är född om den har ett registreringsnummer...

Fullt upp och bortrest

Här har det varit fullt upp och jag har varit bortrest ett tag som jag berättat om i min vanliga blogg. Ja, det här med att få in stamtavlor hade varit mycket intressant, eller åtminstone namn och reg nummer på hundar som diagnostiserats med spondylos. Jag har en stamtavla här som jag analyserat och hittat vissa likheter bak i linjerna. Om ni har en hund med spondylos eller känner någon som har en hund med spondylos, maila mig informationen. Ni får vara anonyma och hundens uppgifter stannar hos mig, de kommer ALDRIG att publiceras utan ert godkännande, ingen annan än jag kommer att veta vilka hundar som ingår i undersökningen. Det skulle ge en mycket god bild över hur linjerna ser ut oavsett jag kan konstatera samband med min hund eller mellan andras hundar. Jag har stött på lite problem för övrigt eftersom det inte finns så många ägare där ute som går ut offentligt med sina hundars sjukdomar. Som flera av er påpekat, man får ju ta en hel del skit när man gör det. Kontigt nog eftersom det inte är ärftligt eller...?

Haxzo har gått på en liten Rimadyl under några veckor nu, han har haft mycket bättre morgonhumör men inte är han samma gamla Haxzo när han får medicin. Idag är första dagen utan Rimadyl och på morgonen var han lite hård mot Spot men vi får se om han förvärras. Tänkte försöka göra ett litet uppehåll med Rimadylen för att se om han klarar sig eller hur jag ska gå vidare. Hörde om ett nytt läkemedel som används i Norge, ska kolla upp det närmare. Vad värre är att han då och då släpar ovansidan av ena baktassen i marken när han går, behöver röntga om för att se om det blivit mer pålagringar som påverkar nerverna. Misstänker att det kan ha förvärrats med detta nya symptom. Hujja vad det känns jobbigt det här.

Jo, förresten. I Haxzos stamtavla saknas ena linjen på farmors sida, det är en hund som heter Schäferåsen's Isabella N01315/89 som inte har någon stam. Finns det någon där ute som vet något eller kan kolla upp det. Jag har sökt på hunddata och GSD (och Google självklart) men inget dyker upp. Kanske någon som kommer åt norska kennelklubbens databas???

Välkomna

Jag hälsar alla nya besökare välkomna och påpekar att alla får lämna meddelande och ni får vara anonyma. Jag tackar för all information som kommer in och håller på en en sammanställning. Jag publicerar den så snart jag fått ihop första delen.

Avvikelser

Jag tror att trots alla avvikelser från de fakta jag skulle skriva i bloggen så kan även det som tidigare skrivits hjälpa andra i samma situation. Jag kan ju inte tänka mig att jag är den enda som råkar ut för anklagelser från olika håll. Hur som helst, från och med idag ska jag försöka sammanställa uppgifterna jag kommit över så långt.

Genomgång av både anteckningar och rykten

Jag har läst igenom alla mina anteckningar från träningar tidigare under Haxzos uppväxt. Det var inte bara ett anteckningsblock kan jag ju säga... Redan under hösten 2006 började hans knepiga beteende under träning, alltså var han bara dryga året. Inte konstigt att man tog för givet att det var hormoner och inte ens misstänkte något annat. Det blev värre under januari-februari 2007 och var riktigt jobbigt under sommaren 2007. I våras, alltså våren 2008 ville han inte alls, antagligen var sammanväxningen i slutskedet under den tiden och gjorde säkert riktigt ont. Det har ju blivit bättre nu så det kan mycket väl vara som de säger att när sammanväxningen är klar så gör det inte lika ont. Frågan är ju bara hur nerverna är påverkade.

Haxzo har väl aldrig passat mig träningsmässigt, eller åtminstone inte när han inte ville jobba. Jag är ju van vid hundar som vill arbeta, inte bara Swift utan även mina tidigare hundar. Jag har svårt för hundar som behöver motiveras för varje steg den ska ta eftersom jag inte är så "aktiv" själv när jag tränar. Haxzo är den perfekta familjehunden, han mår hur bra som helst i soffan och tar inte skada av att se de andra träna fast han själv inte får. Om Swift drabbats av samma sjukdom så hade han varit död för länge sedan, han hade stressat ihjäl sig och det hade varit djurplågeri att ens överväga att ha kvar honom som familjehund. Samtidigt var det någon som sa för en tid sedan att jag ska väl egentligen inte klaga, Haxzo är ju trots allt en elithund även om han aldrig kommer att ta sitt SLCH, det är inte alla som ens kommer till elit.

Under veckan har jag fått höra att jag aldrig tyckt om Haxzo. Det är väl inte riktigt den typ av stöttning man behöver i dagens läge, vissa kanske borde tänka lite på vad de säger. Skitsnack kommer alltid fram förr eller senare och jag har börjat lyssna efter rykten vilket jag aldrig gör i vanliga fall. Det finns rykten som säger en hel massa om Haxzos påbrå också men om jag tar upp det här så blir det smutskastning eftersom jag inte har FAKTA. De enda FAKTA jag har är att både jag och Margareta drabbats av hundar med spondylos, 3 hundar som alla kommer från samma linjer och där två har samma mamma men olika pappor. Sedan om spondylos är ärftligt eller inte får framtid och forskning utvisa.

Ni som snackar skit om oss för att vi gått ut öppet med uppgifterna borde ta er en funderare hur ni vill att rasen ska se ut i framtiden. Vill ni verkligen att världens bästa bruksras ska bli så trasig att den inte längre kan vara världens bästa bruksras utan en ras med fantastisk mentalitet som går sönder om man jobbar med den?

Tack för alla stödjade ord, jag behövde verkligen dem igår. Det kändes verkligen som att världen höll på att rasa ihop över mig. Jag har ofta blivit ifrågasatt och kunnat svara ordentligt men när folk börjar fråga vad jag har gjort eftersom hunden fått spondylos blir jag illamående. Vad ska man svara? Jag har gått igenom alla minnen jag har och kan inte hitta något jag gjort. Det är väl som med HD-fel om hunden har det kan man förvärra felet men har den inte det från början kan man inte skapa ett fel. Om den inte får en uppenbar skada eller genom någon annan yttre påverkan förstås. Jag tror att Margareta har rätt, det är väl brukshundar vi har. Nog ska man väl kunna ge dem aktiva liv utan att vara rädd att de ska gå sönder?

Haxzo är lite grinig på morgonen ännu men när jag tänker tillbaka på hur min mormor hade det med reumatismen så var det samma där. Hon stelnade till under natten och hade lite sjå att komma igång på morgonen. När Haxzo väl fått komma ut och röra sig så blir det bättre men nu när han suttit de långa dagarna i hundgården så är han också lite tjurig. Tur att jag kunnat göra om arbetsschemat de dagar Lasse åker på kurs, hundarna behöver inte vara ute så här länge fler gånger. Om det skulle uppstå problem så ska jag lämna honom inne och monstren ute, fast då blir han väl sur för det. Mina hundar har så kallad fri fostran (nästan) så de har utrymme att visa humör, det utnyttjar de till fullo :-) Nå, det var bara lite smått och gott en onsdagkväll.

Funderingar

Jag har funderat lite på när Haxzos spondylos har kommit och om jag kan ha skapat den på något sätt. Efter en massa tankar fram och tillbaka har jag slutligen insett att jag inte kan ha gjort något för att påverka honom. En frisk hund hade inte blivit dålig av den aktivitet jag gett honom. Han var 11 månader när han tävlade lkl 1 och då var det första gången han hoppade fullhöjd på hindret (60 cm). Under träning har jag bara låtit honom hoppa 40 cm och det var från att han fyllde 10 månader. Första gången han tränade stegen var när jag gick agilitykurs i Boden med Swift då var han ett år och tio månader, det var dessutom lilla stegen. Han gick agilitykurs på hösten samma år, alltså över två år gammal, eller hur Annelie, är inte hundra men det borde ha varit för ett år sedan.

Jag har alltid varit stenhård på att de ska vara över ett år och HD-röntgade innan jag sätter igång med någon typ av hårt arbete. Därför känns det så konstigt att just jag har drabbats av detta. All motion fram till han var över 18 månader har varit skogspromenader och fritt spring, han var över 18 månader när han sprang med skotern första gången. Det blev ju automatiskt så eftersom han är född i slutet av juli.

Problemen misstänker jag har däremot börjat tidigt. När jag funderar över min träning så gick allt bra fram till han var 18 månader men efter det så har det bara gått utför. Han har inte velat träna och började med de där (som jag trodde) dumheterna att springa av plan och krypa iväg från mig. Hujja vilken ångest jag har, jag tvingade honom att fortsätta och han gjorde det. Fan vad han måste ha haft ont. Hur har jag kunnat missa tecknen, om jag hade vetat att det ens fanns en risk att han kunde ha spondylos så hade jag ju aldrig bråkat med honom. Jag trodde det var hormonerna som strulade till det i skallen på honom. Jag har ju alltid sagt att vi tar det lugnt och har inte bråttom, vi har hela livet på oss att få championatet. Det visade sig att vi inte alls hade hela livet på oss... eller jo, hela livet fast betydligt kortare liv än jag trodde.

Jag orkar inte skriva mer det börjar göra ont i magen när jag tänker på det, skriver mer sen.

Försämring?

Jag undrar om Haxzo försämras så snabbt som det verkar eller om jag helt enkelt ser alla tecken som jag missat tidigare. Jag håller ju dessutom ett öga på honom hela tiden för att se hur han mår. Jag vet inte... I förrgår efter promenaden tappade han bakbenen igen, det verkar vara i en viss rörelse. Hittills har jag bara sett det när han ska stanna snabbt eller svänga tvärt.

Glukosaminet ger ingen påtaglig verkan och snart ska jag börja med rimadyl. Jag tänkte röntga om honom om en månad eller nåt sånt bara så jag ser om det kommer att växa ihop i resten av ryggen också. Nå, nu ska jag iväg men det var bara lite funderingar jag hade så här på morgonkvisten.

Smutskastning

Enligt definition i Nordstedts svenska ordbok betyder smutskasta att sprida ut nedsvärtande och lögnaktiga påståenden. Att tala om fakta ingår alltså inte i smutskastning...

Dålig morgon

Senaste tiden har Haxzo varit på riktigt pissigt humör på morgonen, samma idag. Han går omkring och muttrar åt Spot, det är som att han vill busa men ändå måste han tjura lite. Imorgon har han gått en vecka på glukosamin och jag har inte märkt någon skillnad än så länge men jag ska ge det en månad innan jag börjar med rimadylen bara för att se om glukosaminet verkligen ger någon förändring. Jag ska köpa c-vitamin för jag läste att det kunde ge bättre effekt på glukosaminet.

Diagnosen

Den 2/10-2008 var vi till veterinären för att undersöka ryggen. När veterinären gjorde de vanliga testerna visade han påtaglig smärta och när hon lyfte på svansen skrek han rakt ut och borrade in huvudet i mitt bröst. Jag visste redan där, om jag inte visste det tidigare, att han hade någon förändring i ryggen. In i det sista hoppades jag på någon muskelinflammation eller en skada som kunde läka med rätt medicinering och rehabilitering. När jag såg plåtarna insåg jag fakta, han hade spondylos i kotorna L7S1. Just L7S1 är väldigt vanligt bland schäfer och undersökningar om ärftlighet är pågående, mer om det i senare inlägg.

Eftersom han är så ung, bara tre år så tyckte veterinären att jag skulle göra ett försök med glucosamin och rimadyl. Inte för att bota honom, det går inte, men för att låta honom få lite mer tid här på jorden. När jag berättade om symptomen sa hon också att vi endast kan se själva förkalkningen och inte hur nerverna är påverkade. Just att han "tappar" bakbena är ett tydligt tecken på att något är i kläm och frågan är hur mycket smärtlindring kan påverka just den delen. Om han fortsätter tappa bakbenen handlar det inte bara om fysisk smärta utan även hans stolthet som påverkas. I och med att det finns en unghund i huset som är ganska tuff av sig kan det lätt bli så att han hamnar på fel plats i rangstegen och hur kommer han att reagera på det? Han är fortfarande den största hunden i hushållet så han kan lätt skada de andra.

Före Diagnosen

Jag har tyckt att Haxzo betett sig lite konstigt, inte riktigt som den hund jag känt i tre år. Massor med indikationer kan jag se så här i efterhand men det är lätt att vara efterklok. Vid två tillfällen har han "tappat" bakbenen när han lekt ute på gården, han har helt enkelt ramlat omkull med bakdelen. Första gången trodde jag att han halkade men andra gången började jag så smått inse att något var fel. Han nafsade i luften när jag vek upp bakbenet för att klippa klorna och det var droppen som gjorde att jag bokade tid till veterinären för en röntgen. Jag ville helt enkelt veta om det fanns någon fysisk orsak till beteendeförändringarna innan jag vidtog mått och steg för att åtgärda dumheterna. Allt detta har hänt inom en tid av ungefär tre veckor.