Tack för alla stödjade ord, jag behövde verkligen dem igår. Det kändes verkligen som att världen höll på att rasa ihop över mig. Jag har ofta blivit ifrågasatt och kunnat svara ordentligt men när folk börjar fråga vad jag har gjort eftersom hunden fått spondylos blir jag illamående. Vad ska man svara? Jag har gått igenom alla minnen jag har och kan inte hitta något jag gjort. Det är väl som med HD-fel om hunden har det kan man förvärra felet men har den inte det från början kan man inte skapa ett fel. Om den inte får en uppenbar skada eller genom någon annan yttre påverkan förstås. Jag tror att Margareta har rätt, det är väl brukshundar vi har. Nog ska man väl kunna ge dem aktiva liv utan att vara rädd att de ska gå sönder?

Haxzo är lite grinig på morgonen ännu men när jag tänker tillbaka på hur min mormor hade det med reumatismen så var det samma där. Hon stelnade till under natten och hade lite sjå att komma igång på morgonen. När Haxzo väl fått komma ut och röra sig så blir det bättre men nu när han suttit de långa dagarna i hundgården så är han också lite tjurig. Tur att jag kunnat göra om arbetsschemat de dagar Lasse åker på kurs, hundarna behöver inte vara ute så här länge fler gånger. Om det skulle uppstå problem så ska jag lämna honom inne och monstren ute, fast då blir han väl sur för det. Mina hundar har så kallad fri fostran (nästan) så de har utrymme att visa humör, det utnyttjar de till fullo :-) Nå, det var bara lite smått och gott en onsdagkväll.